Jäst tofu

Jag har botaniserat i asiatiska matbutiker i över tio år, men det är först för några månader sedan som jag vågat mig på burkarna med jäst tofu som alltid brukar finnas i flera smaker och fabrikat.

Burkarna kan ofta se ganska skrämmande ut – de är inte sällan lite smutsiga och med förmultnade etiketter.
Innehållet är inte tänkt att ätas rakt av, utan används som smaksättning – man kan t.ex. woka saker med det.
Burkarna innehåller små tofukuber på 2x2x1 cm, som blir till mos om man trycker till dom med en gaffel – de fjädrar inte tillbaka som vanlig tofu.

Smaken är salt och bönig, och ganska ostig – jäst tofu kallas ibland för »kinesisk ost«, bland annat i en skojig scen i Jackie Chan-filmen Armour of God, där Jackie lurar den engelska tjejen att äta jäst tofu.
I The Book of Tofu av Aoyagi/Shurtleff – ett standardverk om tofu, finns det ett kort kapitel om jäst tofu, där författarna tipsar om att ha jäst tofu på toast. Jag har testat att mosa en kub med jäst tofu på rostat bröd ett par gånger. Smaken är ganska skarp, så det krävs lite gurka eller någon annan grönsak för att balansera smaken på mackan, men det blir ganska gott.
Jäst tofu är förstås inte gjord med tanke på att ersätta ost i västerländska recept, men det står på min experimentlista att pröva jäst tofu i lasagne och bakad potatis!

De varianter av jäst tofu som finns i butiken brukar vara naturell, där tofun ligger i en lag av vatten, salt och risvin, och chili-varianter, där det förutom risvin finns chili och eventuellt sesamolja i lagen. Dessutom brukar det finnas en starkt rödfärgad variant med rött ris, men den lär bara passa i ett mindre antal recept.
Priset på en liten burk med nettovikt på 250 gram brukar ligga mellan 15 och 20 kronor.
Burkarna ska hålla sig i flera månader i kylen efter öppning.

En bit jäst tofu: