Taropannkaka

De här pannkakorna köpte jag frysta, 30 spänn för 5 pannkakor, i matbutiken ”Oriental Supermarket” i Stockholm. Det står ”For Vegan” på förpackningen, så jag slapp lusläsa innehållsförteckningen. Det är annars inte så många saker: Mjöl, vatten, vegetabilisk olja, taro, salt och socker. Tillverkaren är ”King’s Cook” från Taiwan.

De här pannkakorna ser ut att ha lagats till på samma sätt som man gör salladslökpannkakor, för att få en massa lager och flaga sig.

De tillagas genom att stekas i ett par minuter, och smakar sött (en ganska mild sötma), med en tydlig taro-smak, som Taro brukar smaka i efterrätter. Det är nog inte exakt samma taro-variant som den man brukar hitta i asiatiska butiker. Taron på förpackningen har en lila nyans, och Taro-pannkakan har en stark lila färg.

Det här smakar gott till frukost, och jag kommer att köpa såna här igen.


Indomie grönsaksnudlar

En av de vanligaste vegetariska snabbnudlarna som man kan hitta i Sverige är de här grönsaksnudlarna från Indomie:

Om man öppnar påsen hittar man det här:

Förutom nudlarna (som förutom mjöl innehåller diverse tillsatser) får man en kryddpåse (innehållande bl.a. lökpulver, selleripulver, vitlökspulver och smakförstärkare), en påse med palmolja och friterad lök, samt en påse med chilipulver.

Tillagat ser det ut så här:

Det finns en ganska trevlig löksmak, men det är knappast något man vill äta upp rakt av, så jag tillsatte lite choy sum och sriracha:

De här nudlarna är en aning bättre än det billigaste man kan hitta i en vanlig konsum-butik, och är okej om man orkar tillsätta lite grönsaker. Det är inget jag kommer att köpa igen, om jag inte är i en nödsituation. Om jag köper snabbnudlar så vill jag åtminstone att det ska medfölja en påse med bitar av frystorkade grönsaker, och tofu eller sojaprotein, som det finns i en del andra snabbnudlar.
Konsistensen på nudlarna var visserligen bättre än de sämsta snabbnudlar jag ätit, som har smakat papper, men knappast något att hurra för.

Det finns för övrigt ett par till vegetariska snabbnudlar från Indomie: Mie Goreng Vegan och Rasa Sup Sayuran Vegan, men de finns inte att köpa i Sverige. En tjej som bor i Indonesien bloggade om de nudlarna, och skrev att de smakade gott. Hon skrev dessutom att nudlarna jag recenserade här smakade avskyvärt.


Te-rökt tofu

Det är ganska lätt att röka mat hemma med hjälp av en wok. Metoden lärde jag mig från en artikel på sajten serious eats.


Tillvägagångssätt:

  1. Klä in en wok med aluminumfolie på insidan. Se till att folien ligger an tätt mot woken, speciellt i botten.
  2. Lägg i diverse brännbart material i botten på woken (se nedan för förslag). Folien gör att man slipper diska woken efteråt.
  3. Ta ett eller två tofu-block. Dela dem på längden så att de exponeras mer för marinering och rökning. Marinera i sojasås i 20 minuter.
  4. Placera tofun på någon sorts ställning i woken, t.ex. ett ångkoknings-ställ eller ett grill-galler.
  5. Sätt woken på spisen, och sätt plattan på 4 på en 6-gradig skala. Sätt spisfläkten på max, öppna köksfönstret, och pilla batteriet ur brandvarnaren. (Nåja, jag fick inte inte lägenheten så rökfylld att brandvarnaren gick igång.)
  6. Efter några minuter börjar det ryka ur woken. Täck den med ett stort lock, eller med aluminiumfolie, så att röken håller sig i woken.
  7. Låt woken stå och ryka med plattan på i ca tio minuter. Stäng sedan av plattan, men låt tofun rökas med locket på i åtminstone tio minuter till.

Det som jag använde för att röka tofun var följande:

  • 3 msk socker
  • 3 msk grönt te
  • 3 msk ris
  • 3 stjärnanisar

Det gäller att få en god rökig arom, och undvika att det smakar bränt och eldsvåda. så man får inte ha för hög värme, eller värma woken för länge.
Den här tofun fick en söt och karamellig smak som bör komma från sockret, och teet och stjärnanisen bidrog också med en tydlig arom. Jag vet inte riktigt vad riset bidrog med, men eftersom det ingick i de recept jag såg fick det följa med ändå.


Baozi-bullar

Baozi är en sorts fylld bulle, som har bakats genom ångkokning i stället för i ugn.

Degen är ganska lik en vanlig deg, men man brukar använda både jäst och bakpulver för att jäsa upp den!

Receptet här är för 16 baozi. Man kan räkna med 2-3 bullar per skalle till ett mellanmål eller en frukost, men de passar bra att frysa in också!

Ingredienser:

  • 250 ml vatten
  • ¼ pkt jäst
  • 1 tsk salt
  • 2 msk socker
  • 2 msk sesamolja
  • 400 g vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver

Fyllningen kan vara både matig eller söt, men jag föredrar en matig fyllning. Det viktiga när man gör fyllning är att få rätt mängd – det är förargligt om fyllningen tar slut innan man är färdig, eller att få en massa fyllning över. Till baozi går det åt en rågad matsked fyllning per bulle. En rågad matsked är 30 gram (grov uppskattning som jag tror gäller bra för de flesta fyllningar), så för 16 baozi gör jag 500 gram fyllning.

Ingredienser:

  • 1 burk seitan
  • 1 morot
  • 1 liten purjolök
  • 2 shitake-svampar (torkade svampar som blötlagts)
  • 1 msk sojasås
  • 1 msk shaoxing-vin
  • 1 msk sesamolja
  • 2 tsk doubanjiang
  • 1 dl sojaprotein (jag fyllde på med sojaprotein för att få rätt mängd fyllning)


Tillvägagångssätt:

  1. Lös upp jästen i ljummet vatten. Blanda i mjöl, sesamolja, socker och salt. Knåda, och ställ på jäsning i en timme. Olja in degen med ett tunnt lager olja innan den ställs på jäsning.
  2. Hacka ingredienserna i fyllningen. Stek ett tag, och låt svalna. Fyllningen ska vara kall när det är dags för fyllning, så den kan gärna stå i kylskåpet.
  3. Förbered bakplåtspapper. Klipp ett ark bakplåtspapper till kvadrater med en sida på ca en dm.
  4. Baka ut degen. Blanda i bakpulvret nu. Det går att blanda i det tillsammans med de andra ingredienserna också, men då tappar det en del av sin jäskraft. Poängen med bakpulvret är att brödet ska bli lite extra fluffigt när det ångkokas.
  5. Dela degen i 16 lika stora degbollar.
  6. Kavla ut varje degklump till en rundel lite större en en dm – lagom stor för att placera i handflatan. Den ska vara tjockare på mitten och tunnare på sidorna, det ger en jämn degtjockleg på den färdiga bullen, och gör att man undviker en jättetunn botten som det riskerar att gå hål på. Ett tips är att skaffa en kinesisk kavel-pinne – en sån är tunnare än en vanlig kavel och under tre dm lång, och går att hantera med bara en hand – det är lite smidigare än en vanlig kavel, eftersom man gärna vill kunna snurra degen med den andra handen. Jag köpte en sån för några tior på Kina Li i Stockholm.
  7. Placera degrundeln i handflatan, och placera en matsked fyllning i mitten. Nyp ihop degen, och samla in lite deg från sidan i taget, medan du roterar bullen. Här är en video som visar hur det går till: Video på youtube.
  8. Det kan vara lite svårt att få kläm på tekniken – jag har bakat baozi åtminstone mer än fem gånger, men jag har inte lyckats få till det typiska veckade baozi-mönstret på mina färdiga bullar än. Det beror antagligen också på att min deg har varit en aning för lös, om man tittar på den här videon så ser man att degen är rätt så fast. Men kan även vända bullen upp och ned när man har vikt ihop den, så att man får en slät ovansida – det gör man i asien också i bland.

  9. Placera bullen på en bit bakplåtspapper, och ställ den i ångkok-ställning. Låt bullarna jäsa i ångställningen i en halvtimme.
  10. Ångkoka i en kvart. När en kvart har gått, stäng av värmen, men lyft inte på locket, utan låt stå i ett par minuter till.

Servera varma. Om man vill kan man doppa i lite svart risvinäger.

Det som blir över kan man lägga i kylskåpet eller frysa. När det är dags att äta får man ånga upp dem igen , eller mikra, Det är väldigt smidigt att kunna ta med några frysta baozi att mikra upp på kontoret och skölja ned med te.


Sriracha-sås

Om jag bara fick ha två såser i kylskåpet skulle det vara sriracha och sojasås – det är mina två standardsåser som kommer till användning dagligen.

Sriracha är en stark chilisås som jag bland annat har som dipp till vårrullar, tzay, samosas och falafel, för att ge lite hetta till nudelsopppor eller hoummos, till stekt ris och stekt tofu, på pizza och i marinader, i soppor och grytor.

Sriracha är ett thailändskt namn på en chilisås, men när jag talar om Sriracha så menar jag den sås som tillverkas av företaget Huy Fong (även kallad Tupp-chili, efter tuppen på flaskan). Det har annars dykt upp många snarlika flaskor de senaste åren som eventuellt försöker åka snålskjuts på Tupp-chilins rykte. Den här varianten skapades av en farbror från Vietnam som emigrerade till USA – i Vietnam brukar man använda Srirachasås till pho-nudelsoppa, men jag tror att den här såsen och vietnamesisk sriracha skiljer sig en del från thailändska sriracha-såser. Huy Fongs sås tillverkas av jalapeno-chili, och den brukar ha en stark klarröd färg – ibland kan den ha en mer roströd färg, beroende på när på säsongen chilin skördats.

Jag har haft den här såsen i kylskåpet kontinuerligt sen min studenttid i slutet av 90-talet – den har nämligen en konsistent smak som passar till det mesta, och går att köpa i nästan alla asiatiska matbutiker i både Skåne, Stockholm och Paris.
Den skulle inte få full pott från Mats-Eric Nilsson (hemlige kocken), eftersom den innehåller konserveringsmedel, men det förlåter jag den med tanke på dess goda sidor. Dessutom skulle det vara svårt för mig att byta sås efter alla år med den här.


Kungsmussling

Kungsmussling är en av de vanligaste svamparna i japansk matlagning. Den är populär i flera andra asiatiska länder, och odlas i Italien också. Den är faktiskt nära släkting med ostronskivling, även om de inte inte ser speciellt lika ut – ostronskivlingen är grå och platt, medan kungsmusslingen är stor och ståtlig – svamparna är cirka en decimeter höga.
Kungsmusslingar är lätta att laga till – de kan t.ex. stekas, rostas eller grillas som man gör med champinjon eller portobello.

På bilden nedan stekte jag en kungsmussling i sesamolja (det är ganska vanligt att steka svampar i sesamolja i Japan och Korea), saltade och pepprade, och kryddade med lite nanami togarashi.

Om man har tur kan man hitta kungsmusslingar på Ica, men man har mycket större chans att hitta dem i asiatiska matbutiker.
När jag köpte svamparna ovan var priset ca 100 kronor kilot, vilket blir ungefär en tia per svamp.


Glasnudlar med inlagd kål

Taiwan är antagligen det land som har det största och bästa utbudet av vegetariska snabbnudlar. Det mesta av det kommer inte hit, men på sistone har jag kunnat få tag på några sorter från företaget Long Kow. Ovanligt nog för snabbnudlar är de dessutom fria från alla tillsatser som smakförstärkare, konserveringsmedel, etc. Som med de flesta vegetariska snabbnudlar står det tydligt på förpackningen att de är vegetariska.

Den här varianten, Crystal Noodle with Pickle (Dong Cai), består av glasnudlar med inlagd kål av den typ som man kan hitta i lerkrukor i kinesiska butiker, kallad Dong Cai eller Tianjin preserved vegetable.

Paketet innehåller tre portioner bestående av glasnudlar (gjorda på mungbönor), en påse med torkad morot och kål, och en påse med en sås bestående av inlagd kål, sojasås, olja, salt, socker, svart vinäger, kryddnejlika, stjärnanis och spiskummin.

Nudlarna tillagas genom att hälla på vatten från vattenkokaren och vänta några minuter. Det blir en välkryddad nudelsoppa, som smakar gott och friskt (snabbnudlar kan annars ofta ha en något unken smak.)
Den här soppan utgör ett gott mellanmål eller nattamat – den är dock inte så väldigt mättande – glasnudlar har en trevlig konsistens, men innehåller inte mycket kalorier eller protein.

Den färdiga soppan:

Inköpsställe: Hua Xia, Stockholm.
Pris: 35 spänn för ett 3-pack med nudlar.
Näring per portion: 2 g protein, 229 kcal.
Natrium: 1504 mg (Ganska salt, som de flesta snabbnudlar, dock en aning mindre salt än de flesta andra snabbnudlar.)


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.